Produced by Jari Koivisto
Bilder från Finska Skogsbygden
tecknade af
Borgå,P. Widerholm,1843.
Imprimatur: Gabriel Rein.
I. Vid Kyro fors.
II. I qvarnen.
III. Anna i loftet.
IV. Frieriet.
V. Helsningen.
VI. På korsvägen.
VII. Återkomsten.
VIII. Fallet.
Kom och känn, hur friskt det doftar
Uppå stigen genom skogen!
Tvenne vårar redan blommat,
Tvenne somrars frukter mognat,
Tvenne höstars skördar gulnat,
Tvenne vintrar jorden svalkat,
Sedan jag med staf i handen,
Med min rensel uppå ryggen,
Vandrade i Finlands bygder,
Hörde vilda skogen sucka,
Lundens aspar sakta hviska,
Hörde forsens herrskarstämma,
Lyddes till det glada sorlet
Utaf källan, utaf bäcken,
Såg i himmelsblåa vattnen
Berg och kullar mildt sig spegla,
Och på dalens gröna ängar
Boskap gladt bland blommor beta,
Såg i hyddan frid och trefnad,
Frid och trefnad sjelf mig lärde,
Lugn och saktmod för mitt hjerta.
Ren mot Pingst det led. Af blommor
Lyste allt, som blomstra kunde,
Gladdes allt, som glädjas kunde.
Sol'ns och årets första dotter,
Himlens skötbarn, jordens älskling,
Våren herrskade i Norden. —
Det en söndag var. Naturen
Som en kyrka var allvarlig,
Fridfull som ett Herrans tempel,
Och så varm, så glad af kärlek
Som en redlig Christens hjerta
Icke menskan ensam firar
Sabbathsdagen, ej allena
Hon i rena högtidskläder
Går, att Gud Allsmäktig bedja,
Att den Högstes ära sjunga;
Äfven foglarna i luften
Sina ljud med sången blanda,
Äfven blommorna på marken
Två med tårar sina skrudar,
Äfven böljan, skogen, klippan
I ett sken af andakt skimra.
Det var afton ren, och solen
Satt i vester lik en drottning.
Öfver gyllne kronan glänste
Thronens blåa silkeshimmel,
Och på guldsydd purpursammet
Hvilade den höga foten —
Trenne barn i skogen lekte,
Sprungo i dess pelargångar,
Som när gladt i furstesalen
Konungsliga piltar täfla.
Röda kinder, gyllne lockar
Hade en, och sökte blommor;
Tittade så skälmskt imellan
Löfvens gröna galler. Mörkögd,
Tyst men vänlig var den andra;
Lekte ständigt kuragömma
Med den första. Men den tredje
Flög omkring att fjarlar fånga,
Klängde uti trädens grenar,
Och de andre spratt han gjorde.
Trenne barn i skogen lekte,
Sprungo i dess pelargångar:
Strålen lekte der och skuggan,
Vinden sprang i gröna salar.
Höga, mildt allvarliga att skåda,
Kring mig gran och tall sig reste.
Då jag tänkte i mitt sinne,
Med mig sjelf jag öfverlade:
Ägde jag nu blott en yxa,
Skulle jag er hugga neder,
Och en stuga här mig bygga;
Skulle - - - Dock, hvems stämmor är det