E-text prepared by Jari Koivisto
Af
Stockholm,Hos J.J. Flodin,1857.
Innehåll
Min Sångmö.
Till Tonerna.
Hvad jag helst ville vara.
Det enda ordet.
Den största boken.
Svanen.
Liljan.
Perlan.
Dufvan.
Drufvan.
Törnet.
Perlbandet.
Gossen och Filosofen.
Stjernan.
Flickan på Grafven (Barnsaga).
Näktergalen (Saga, tillegnad Jenny Lind).
Liljan och Fjärilen (Blekings-folkvisa).
Den fattiges rikedom.
Ung Erik och skön Karin.
Ett lyckligt ögonblick.
Till Blenda.
Du är mig när.
Vid hennes graf.
Den förskjutne.
Den blinde sångaren.
Den döende Skalden.
Hvi suckar du?
Gud ser till mig.
Nyårsbön.
En blick på Kyrkogården.
Lifvets Engel.
Polacken.
Blekinge.
Skandinavisk Förbundssång.
Till Svenska Bondeståndet.
En Vinterqväll.
Fatta Mod.
Minnessång öfver Nils Månsson i Skumparp.
Soldaten Stång.
Äreskänken.
Sångaren.
Arbetarens sång.
Den gamle knekten.
Vallgossen.
Tiggaregossen.
Herdinnan.
Sjömansflickan.
Barnhus-Barnet.
Spelmannen.
Den Liknöjde.
Torparens Morgonsång.
Sång vid Majstången.
Till Vårens första Lärka.
Liten Visa.
Till Henne.
Qvinnotrohet.
Ett Guldbröllop.
Den fattiges öde (Sann händelse).
Längtan från Staden (1842).
En Mulen Stund.
Min Sångmö.
Jag är ett barn utaf naturen,
Och känner inga reglors tvång:
I skogen är jag född och buren
Vid bäckens sus och källans språng
Och derför kan jag icke sjunga
Med konstlad ton och hycklad röst;
Det bor ej smicker på min tunga,
Ej näktergalar i mitt bröst.
Mitt enkla modersmål jag talar,
Som jag af mina fäder ärft;
Och om uti de stores salar
Man tycker detta låter kärft,
Mig rör det föga — ej bland lärde
Jag vågar strängad harpa slå;
För dem har endast konsten värde,
Och annat allt de blott försmå.
Der bygdens glada ungdom dansar
På ängen under gröna träd
Och barnen binda sina kransar,
Der vill jag också vara med
Och sjunga ut hvad skönt jag tänker.
Hvad gladt, som för min blick sig ter.
Och lefva skild från verldens ränker:
Det är min önskan — intet mer.
Till Tonerna.
Englabarn från högre zoner,
Ljufva, milda harpotoner!
Svingen jublande i qväll
Öfver dalens blomstersängar
Upp mot himlens stjerneängar
Till Allfaders sängartjäll.
Fallen se'n i nattens stunder
Såsom dagg till jordens lunder
Ner i hvarje känsligt bröst,
Gjuten frid i qvalda hjertan.
Trösten sorgen, söfven smärtan,
Med er oskuldsfulla röst.
Väcken kära barndomsminnen,
Elden friska ungdomssinnen,
Till att fatta rätt och skönt;
Sväfven glade öfver verlden,
Och på ljusa sångarfärden
Kläden allt i hoppets grönt.
Sist när trötta handen domnar.
Och i lifvets afton somnar
In vid välbekanta ljud