Transcriber's Note:
The cover image was created by the transcriber and is placed in the public domain.
NORDMANNA-MYSTIK
BILDER
FRÅN NORDENS FORNTID
Kännedomen om våra nordiska förfäders vidskepelsei tro och sedvänjor förskrifver sig uteslutande från Eddornaoch de isländska sagorna.
Dessa sagor äro visserligen nedskrifna, först sedankristendomen blifvit införd på ön Island, nämligen i dettolfte och de närmast följande århundradena, och mankunde därför vänta, att författarne låtit på många punktersitt egna kristna åskådningssätt insmyga sig i stället förden värkliga tankegången hos de hedniska folk, som sagornaskildra.
Men detta synes dock i mycket ringa grad hafvavarit fallet.
I allmänhet böra de fornnordiska urkunderna ansessåsom synnerligen säkra källor, när det gäller att undersökavåra hedniska förfäders vidskepliga föreställningar.
Det är ett ofta och lifligt debatteradt spörsmål, huruvida dessa hafva sitt ursprungliga hem här i Norden ellerom de äro lånade hos andra folkslag och blott vidareutvecklade af nordboarne.
De nordiska folken foro vida omkring icke blott somvikingar utan äfven som fredliga köpmän, hvilka kommo imycket nära beröring med andra folkslag, och många nordboarhade såsom väringar länge fast uppehåll i den tidenskulturstater.
2Det kan därför icke vara det minsta tvifvel om, att mångaaf de föreställningar, som framträda ur sagorna, alldeles ickeäro ursprungligt nordiska utan äro lånade ifrån skilda håll.
Emellertid bör det noga märkas, att den fornnordiskamagien är af väsentligt annat slag än den magi, somsamtidigt eller senare härskade i mellersta och södraEuropa och som vi svenskar känna särskildt genom ViktorRydbergs berömda arbete »Medeltidens magi».
I denna magi, som har sina yttersta rötter i Österlandet,äro andarne — d. v. s. immateriella, öfvermänskligaeller undermänskliga väsen — de egentligen drifvande ochvärksamma krafterna, hvilkas hjälp trollkarlen eller trollkvinnanmåste förskaffa sig genom att besvärja och betvingade onda, dämonerna, och beveka de goda.
I motsats till detta slags magi känner den fornnordiskainga i egentlig mening immateriella andeväsen.
Till den fornnordiska föreställningskretsen höra nämligensåsom personliga icke-mänskliga väsen endast varelser afganska substantiell natur, hvilka äta, dricka, kunna få strykoch t. o. m. bli ihjälslagna.
Den besvärjelse, som förekommer, gäller icke andarutan tingens inre väsen, hvilket behärskas af den, somkänner det rätta ordet eller tecknet.
Jag vill äfven här fästa läsarens uppmärksamhet påden nära förbindelse, som finnes mellan den skandinaviskaoch den finska eller lappska magien. I det följande förekommatalrika