N:o 9 2 Mars.

Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.

22 årg. 1905.

Kristi ödmjukhet.

Fil. 2:5-11.

aren så till sinnes, som Kristus Jesus var! Med dessa ord vill apostelnframställa vår frälsare såsom ett efterföljansvärdt föredöme iödmjukhet. Han, som tillbads af änglar och som hade all makt i himmelenoch på jorden, uppträdde bland oss i ringhet. Se vi på hans födelse iBetlehemsstallet eller på hans död på Golgata, så måste det väcka vårundran, att denne är Guds son. Det är mer än om en konung hade aflagtsin konungamantel och klädt sig i en tiggares slitna dräkt. Det är enförnedring, som ej skulle kunna förklaras, om icke skriften sagt: Hanvardt fattig för vår skull, på det att vi genom hans fattigdom skullevarda rika. Han var Gud jämlik, men antog en tjänares skepelse, entjänares plats och en tjänares dräkt. Han förödmjukade sig genom attförsaka all den härlighet och makt, som med rätta var hans, och genomatt antaga en fattig människas plats. Han hade såsom han själf säger"intet att luta sitt hufvud till".

Vi se, huru ödmjukt han lydde Andens maning och gick ut i den vildaöknen för att hungra och frestas af djäfvulen. Denne ville förledaKristus att vika af från ödmjukhetens väg, då han frestade honom attfrån tempeltinnarna "gifva sig utför" i förtröstan på änglarnastjänande händer. Men Kristus ville icke förhärliga sig själf genom att idetta syfte göra ett under. Då han gjorde under, tänkte han blott på attförhärliga sin fader och hjälpa de sjuka och lidande. I detta hänseendeskonade han ej sig själf, utan var i oafbruten verksamhet hela dagen föratt sedan använda den stilla natten till bön. Till och med då, när hanförkunnade sitt lidande, såsom han gjorde efter förklaringen på berget,så ville han visa lärjungarne, att hans väg var ej att upphöja sig, utanatt förnedra sig själf genom ödmjukhet.

Han vardt lydig intill döden, ja, intill korsets död. Se människan! sadePilatus, då han stod inför mängden, törnekrönt och slagen. Se där enbild af den största ödmjukhet. Hvad skulle vi hafva sagt, om manbehandlat oss så och vi haft medvetande om, att oss tillfogadesoförtjänt skymf och orättvisa? Men det stannade icke härvid. Mankorsfäster Herren Jesus och begabbar honom på korset. Hvad säger Herrendå?--Han endast beder: "Fader, förlåt dem det, ty de veta icke hvad degöra". Så är den största ödmjukhet parad med den största kärlek.

Ödmjukhet för med sig lön. Den, som förnedrat sig, skall varda upphöjd.Detta se vi ock på vår frälsare. "Gud har upphöjt honom öfver alltingoch gifvit honom det namn, som är öfver alla namn." Detta är något, somäfven skall ske med den, som här förnedrat sig själf. Du kommer ihåg,huru förödmjukad och föraktad Lasarus låg vid den rike mannens dörr. Meni himmelen får han en annan plats. Där är Lasarus ärad och hedrad, därfår han evig hugsvalelse för alla sina lidanden.