Produced by Tapio Riikonen
Biografiskt utkast
Af
G. W. Edlund, Helsingfors, 1884.
Till läsaren.
Detta utkast till en lefnadsteckning har uppstått af det minnestal,förf. höll vid den sorgefest, hvilken det finska universitetet d. 13maj 1884 firade för att hedra den store hädangångnes minne. Allt, hvadtalaren vid detta tillfälle yttrade, återfinnes i detta häfte ochderutöfver har tillkommit åtskilligt, nästan lika mycket som festtalet,af sådant, som skrifvits både före och efter festen. Några mindrebetydande uppgifter hafva dessutom hemtats ur det minnestal af prof.S. G. Elmgren, hvilket denne på svenska höll vid FinskaVetenskapssocietetens årshögtid d. 29 april och senare utgifvit aftrycket.
I förväntan på en mera omfattande lefnadsskildring torde den finskaallmänheten låta denna konturteckning få gälla för hvad hon ocksåendast är, en första, blott för den närmaste framtiden gjord flyktigframställning af Elias Lönnrots verk och personlighet.
Helsingfors i juni 1884.
Elias Lönnrots lefnadsdag är afslutad. Den var lång, men hade den varitän aldrig så lång, skulle vi likväl önskat, att den räckt ännu längre:så kär var han oss, så svårt hade vi att tänka oss skilsmessan frånhonom. Men det tillkom ej oss att bestämma hans lifslängd, och vimottaga med ödmjukhet den Allsmäktiges domslut. Vi sakna honom, menklaga ej. Vi äro nedstämda, men sörja ej. Vi äro bedröfvade, men knotaej. Vi tacka Gud, som låtit en så rikt begåfvad, så ädel och såkärleksfull man födas till ett barn af det finska folket och unnathonom ett så långt, verksamt lif till vårt bästa. Lika litet som denenskilde individen, lefver ett folk af bröd allena. Redan den ungekonung Salomo bad i forntiden, att Herren ville förläna honom ickerikedom och verldsliga egodelar, utan "ett förståndigt hjerta".Förstånd och snille äro i vår tid likaså nödvändiga som i Salomos dagaroch äfven likaså sällsynta; de äro den största gåfva, den enskilde ochgenom honom hela hans folk kan erhålla. Lyckligt det folk, som tillsiare och skalder egt män, sådane som Runeberg och Lönnrot!
Liksom Runebergs, så var Lönnrots lefnadslopp i yttre afseende fögaskiftesrikt. Han föddes i ett torftigt hem,[1] sattes i skola, ledbrist men vann kunskaper, blef student, lifnärde sig medkonditionerande, aflade sina lärdomsprof på ett tillfredsställande, omockså icke lysande sätt, fick tjenst och skötte den otadeligt. Se dernästan alltsammans! För att vara ett lif, tillhörigt folkets störsteman, vore väl detta på förvånande händelser, halsbrytande företag ochstormiga själsskakningar blottade lefnadslopp att anses temligenfattigt, såvida ej denne hjeltes bragder varit af andlig art, af denart som manar minnestecknaren att för sin framställning söka detintresseväckande på helt andra områden än de nyssomnämda.
Vid tidpunkten för Lönnrots första uppträdande på den fosterländskaliteraturens mark, d.v.s. år 1830 eller ett par år tidigare, var finskaspråket så föga uppodladt, att det nuvarande slägtet väl knappastförmår göra sig någon föreställning om dess literära armod och dessringa betydelse för samhällslifvet. Bibelöfversättningen oberäknad,bestod den finska literaturen då för tiden af psalmboken, ett parpredikosamlingar. "Sionin virret" ("Zionssånger"), "Hunajan pisarat"("Honungsdroppar"), "Ilolaulu Jesuksesta" ("Glädjesång om Jesus") ochnågra andra skrifter af samma slag. Något annat än andlig