ZACHARIAS TOPELIUS
UNGDOMSDRÖMMAR
* * HISTORISK BERÄTTELSE * *
Stockholm. Albert Bonniers förlag
Copyright. Albert Bonnier 1912.
STOCKHOLM
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1912
Två gamla fiskare stodo på den klippiga strandenav Tovön i Ekenäs skärgård vid sydfinska kusten ochhängde sin not att torka, sedan de förgäves sökt attdraga ett varp i den växande stormen. Tjockan,blandad med snö och regn, drev in från sjön, insvepteön och klängde sig som täta, virvlande ullflagor i tallarnaskronor. Vinden var ostlig, ett streck på syd; hankom från Ingermanlands ödsliga kärr, hade vuxit avluftdraget i Nevans floddal, därifrån sträckt sin flyktöver Finska viken samt arbetat sig upp till fullt raseri,när han nådde nyländska skärgården. Så långt mankunde se, där tjockan tidtals glesnade, stodo allaundervattensgrund i vitt skum, och bränningarna fräste tornhögtmot alla framspringande bergsuddar på vindsidan.
De två männen hade stillatigande slutat sitt göromåloch voro redo att återvända till sin stuga, när ettför stormen drivande fartyg icke långt från kustenotydligt skönjdes i snötjockan och ådrog sig deras uppmärksamhet.Påtagligen hade seglaren förlorat sittroder i brottsjöarna eller möjligen avstött det motnågot grund, från vilket vågen i nästa ögonblick återlyft honom bort, ty han drev redlös för sidan, hansklyvare fladdrade i trasor, och ett revat märssegel,som han ej lyckats bärga, påskyndade numera endasthans undergång.
— Han har ej långt kvar, den där, yttrade buttertden ene fiskaren, i det han höll handen över ögonen,medan regnet slog honom mot ansiktet.
— Det är en Rigabo, genmälde den andre. Brasjöbåt i lagom kultje, men hin och inte jag ville styrahonom när roderhakarna sprungit.
— Varför höll sig inte den dumlingen utanförJussarö, där han haft rent vatten? återtog förste notkarlen.
— Varför? menade den andre med ett strävt löje.För att vår vassbuk är fetare, och han ville delafångsten med oss. Men det är så gott att vi görabåten klar, Simon: han kommer aldrig helskinnad överFagerströms grund.
Det visade sig snart, att karlen vid noten kändesitt farvatten. Inom mindre än fem minuter låg skonertenpå grundet, kastades ett par gånger framåt undervåldsamma stötar, blev därefter liggande orörlig påsidan och överspolades av bränningarna.
Grundet låg endast hundra famnar från stranden.De två männen voro redan i båten och ansträngdesina seniga armar för att roende uppnå vraket.
Efter en timmes hårt arbete återvände de medsex skeppsbrutna till det smala sund, som förde tillen skyddad båthamn vid Tovön. Tre av skonertens besättninghade funnit sin grav i vågorna.
De överlevande fördes till fiskarestugan, värmdesoch torkades vid en sprakande brasa samt undfägnadesmed bröd, strömming och kokta rovor. Tre bland demvoro väderbitna sjömän, talande endast tyska, och detbefanns att deras kapten hade gått till bottn