E-text prepared by Jari Koivisto
närmare uttydd och förklarad af
C. A. Gottlund
Jemte anmärkningar om Myter i allmänhet,och angående de Finska i synnerhet.
Helsingfors,Finska Litteratur-sällskapets tryckeri,1872.
Förord.
Då jag nyligen läs (läste) den af Doktor Donner sednast författade, ochpublicerade, afhandlingen — kallad "Der Mythus von Sampo", intagen i10:de Bandet af Vetenskaps-societetens nu sednast utkomna akter; ochhvaruti han, utom sina egna åsigter härom, omtalar, och uppräknar, demånga och olikaslags förklaringar, hvilka en hop vetenskapsmän ochfornforskare, såväl inrikes som utrikes, framställt angående den FinskaSampo-myten — kunde jag icke hålla mig med mindre jag då genastnedskref en liten till ämnet hörande uppsats; den jag införde iSkämttidningen i "Kurre" för den 8 Juli 1871, n:o 14, under rubrik:Man måste skratta, om man vill eller icke;[1] och hvaruti jag, somman säger — "förde en munter stråke", med anledning af de många,och galna förklaringarne. Denna artikel slutade jag med följanderader: "Mig synes att det vore bäst om de värda Sällskaperna(neml. det begåfvade finska Litteratursällskapet, och den armaFornminnesföreningen) skulle, båda, slå sina kloka hufvudentillsammans, och — gemensamt, utfästa ett pris för den, som förmårtydligt och klart — lösa, och förklara, Sampo. Men detta pris får ickenedsättas för lågt, utan måste tvärtom snarare uppskattas ganska högt— åtminstone minst till 5,000 mark, om det skall leda tilländamålet".
Men om än jag då (försatt i en glad sinnesstämning) härvid skämtade,finner jag likväl nu efteråt att framdeles någon af vännerna i viken —med anledning af dessa mina ord, kunde falla på den idén att viljastämpla, eller karakterisera mig, såsom en i högsta måtto penningegirigoch egennyttig varelse — något hvarom jag dock knappast kan göra migett begrepp, eller hafva en föreställning. Och änskönt jag, i dettafall, redan tror mig förut — vid flere än ett tillfälle, hafvaådagalagt fulla motsatsen, (jemf. t.ex. Läsn. för Finnar, sid. 301)[2]är det likväl för att äfven undvika sjelfva skenet häraf, som jagnumera beslutit att utan någon såbeskaffad stimulus, eller utan någonbehörig uppmuntran, härmedelst offentligen aflemna en förklaring öfverSampo-myten; sådan den ännu icke af någon blifvit meddelad. Dockifrån en viss annan synpunkt betraktadt, handlar jag likväl härvidmåhända orätt; ty jag hade rätteligen aldrig härom bordt meddela någonupplysning, emedan det är att raktaf förstöra sjelfva myten, och dessandemening, eller dess — imaginära värde. Ty sålunda finnes det numeraicke mera någon myt. Detta insågo troligtvis äfven de Finska sagornesättefäder, derföre vredo och vrängde de det arma och (härunderförtäckta) ursprungliga Finska ordet — på alla möjliga sätt, ja — påfem och femton fasoner, tilldess de deraf fingo de mytiskabenämningarne sammas, sampsa, och sampo, deder ingen menniska numerakunde begripa, eller förstå. Och att förhållandet redan varit sådant iurminnes tider, hos den ursprungligen i Skandinavien bosatta Finskafolkstammen — d.v.s. att de icke mera kände den genuina betydelsen afordet "sammas" — finner man deraf att sammas, enligt derasuppfattning, hade både fötter (efter den hade tår) och vingar(efter den kunde flyga). Sagan, och dikten, hade sålunda skapat dentill ettslags djur, eller till en fågel, liksom man hos oss velatförvandla sampo till en qvarn, till en trolltrumma, och Gud veticke — till hvad allt man velat omskapa den; dock —