Det torde vara öfverflödigt nämna, att Paris är en af verldensstörsta, skönaste och rikaste städer. Paris är visserligenblott den andra i ordningen, hvad folkmängden beträffar,ehuru denna, om man dertill räknar dem som boutanför barriererna och uti förstäderna, stiger till minst enoch en half million.

Deruti inbegripas dock ej de 40,000 främlingar, som,efter uppgifvet medeltal, årligen anses uppehålla sig derstädes.

Men med afseende å antalet, skönheten och olikhetenaf offentliga byggnader och minnesmärken, är Paris onekligenden första.

Och räknar man dertill de historiska märkvärdigheterna,hvilken stad kan då jemföras med Frankrikes hufvudstad?

Det finnes knappast någon gata, ja, något hus som ickehar sin historia, men icke blott sin, utan hela Frankrikes,men icke blott Frankrikes, utan hela verldens, ungefär påsamma sätt som bergströmmen är fader eller moder till demånga floder och bäckar, hvilka med olika namn genomlöpa,uppfriska och befrukta skilda länder.

Bland dessa historiska gator intager rue de l’Ecole-de-Médicineicke det sista rummet.

Denna gata, belägen söder om Seinen, är en af deträngste och mörkaste i Paris. Med möda arbetar sig dagsljusetin mellan de höga husen, hvilkas svarta murar bidragatill dysterheten.

Vandraren känner sig nära att qväfvas af de osundaångor, som uppstiga från begge sidorna af gatan. Derföruppehåller han sig ej länge derstädes. Men innan han lemnargatan, dröjer han likväl några stunder framför trennehus, ehuru dessa icke hafva något yttre som framför deöfriga väcker och fängslar uppmärksamheten.

I det ena, eller la Cour du Commerce, bodde Danton,den kraftfullaste af första revolutionens folkledare. Manskulle kunna kalla honom för den stora republikens lejon,ty han representerade på en gång styrkan och grymheten,men var dock icke alltid främmande för ädelmodet, åtminstonevid sådana tillfällen när detta icke stod i strid medden stora grundsats, till följd af hvilken han handlade ellertrodde sig handla.

Det var emellertid han som under alla de faror, hvilkabåde inom och utom landet hotade Frankrike, lifvade ochuppehöll denna hänförelse, som räddade det, hur mycketman än må klandra och fördöma de grymma medel handervid anlitade.

År 1794 den 31 Mars fördes han, jemte sin vän Lacroix,fängslad från detta hus, hvarefter han den 5 Aprillemnade sitt hufvud under guillotinen.

I det andra huset, icke långt från Dantons, boddeMarat, den stora republikens hyena, ty han var mera blodtörstigän stark. Hela hans makt hvilade på den allmännaföreställningen om hans skonl

BU KİTABI OKUMAK İÇİN ÜYE OLUN VEYA GİRİŞ YAPIN!

Sitemize Üyelik ÜCRETSİZDİR!